Utdrag ur tidskriften Musik nr1 1996:
" Mats Lodén är skulptören som improviserar som en jazzmusiker. Allt han gör är inspirerat av musik. Den musikaliska kraften ska kännas i skulpturerna. Man ska se hur det låter.
– Jag vet precis när det började. Jag liftade genom Europa som 16-åring och hamnade på Korsika. Där, på en halvö, fanns stenformationer som var organiska skulpturer. Då bestämde jag mig: ”Det är det här jag ska göra”.
Skulptören Mats Lodén kan fortfarande nästan ta på den känsla som idag har fört honom Stockholm till Insjön i Dalarna. Där lever han i en gul funkisvilla under utdragen ombyggnad med sin familj, Åsa och tre barn.
På tomten har han sin ateljé. Ett par tilltagna fönster släppet in ett behagligt arbetsljus och mitt i det taknockslösa rummet ståtar ”Balansen”, en tre meter hög järnskulptur föreställande en figur fullt upptagen med att - balansera. Den är ett beställningsverk under arbete och ska i färdigt skicka stå på Leksands Gymnasium.
På ett par hyllor trängs en uppsjö mindre skulpturer i brons, järn och trä. Hemmavid går det under namn som ”Borraren”, ”Grävaren”, och ”Idolen”, men officiellt väljer Mats Lodén oftast att inte kalla dem för någonting alls (”ett namn sätter genast ramar på folks fantasi”).
I ett rum intill väntar en snickarbänk och en trappa ner finns en grovverkstad med plats för svets och slipar.

Det märks att musik spelar och har spelat en central roll i Mats Lodéns liv. Han säger att allt han gör indirekt eller direkt är inspirerat av musik och han har många ingångar till musiken och dess betydelse.
– I dagen informationssamhälle är musik, främst rockmusik, bärare av attityder man inte kan se klart och tydligt. Musik förväxlas ofta med idolskap, men borde bara vara en ren upplevelse.
- Hur kan man ersätta musik med matematik någonstans så är det ju i musiken!
– Ett gäng får det att svänga. Vad är det som händer då, igentligen? Av den processen finns mycket att lära.